Sjukhustid Före födseln

värkarna av tog tidigt där på morgonen den 2februari och jag hamnade i samma rum som tidigare under graviditeten..

och där, helt sänglingande fick jag spendera de kommande 5dagarn! Största äventuret jag tilläts göra var att gå från sängen till toaletten och tillbaka. Dessa dagar spenderades genom att sova, bli i proppad infektionshemmande tabletter och räkna minuter mellan värkarna, som aldrig verkade bli tätare än 30 minuters mellanrum. Måste erkänna att dessa dagar tillstörre del bara är som en dimma nu så här efter. Jag mins att jag hade både vänner och familj som kom och hällsade på mig, till och med min gamla favorit lärare från högstadiet var förbi, men fråga mig inte vad vi pratade om.

Det ända klara minnet jag har från sjukhusvistelsen på k49 var när en läkare från neonatalavdelningen besökte mig. Eftersom Idun med 100% säkerhet skulle komma inom 4veckor var det ingen tveckan om att det var där vi skulle hamna efter födseln. Läkaren pratade på och berättade en massa information om deras arbete och de olika faserna (avdelningarn) man skulle få bo på. Allt hans pratande var bara som ett konstigt ekande ljud i mitt huvud, som om vi satt i en plåtburk! men så sa han den därmeningen som gör att jag överhuvudtaget mins hans besök:

många barn kan vi rädd men så finns det ju de som dör, och hur det går för ditt barn kan vi ju inte veta än.

Efter den kommentaren var jag plötsligt helt säker på att jag skulle förlora mitt barn!!
hela kroppen skakade och jag kände mig som en liten,ihjäl trampad mask på en asfalteradgata,mitt under en fruktansvärd regnstorm.