Graviditeten

Vi tar och börjar denna storry med graviditeten.
Dåå vi befann oss i samma startgropar som alla andra och inte hade en aning om vad som väntade oss! Mer än illamående, svullna fötter och dålig kondis i kombination med en rund mage ^_^

Ingen kunde då ana att vi skulle få se den lilla redan två månader iförväg!

Jag måde mycket illa under hela graviditeten och kräktes av och till. Men annars var allting normalt, fören den 19Januari när jag på morgonen möts av en blödning

Ur min blogg lillskiit.blogspot.com 19Jan kl:17.53
PANIK!
Tror aldrig jag blivigt så rädd i hela mitt liv som när jag satt och morgon kissade
Känslan när pappret var täkt med blodfyllt slem går inte att förklara!
och att i denna situation försöka hålla sig lugn..jag beundrar den som skulle klara av det!

Känslan när man ringer till förlossningen klockan 6 på morgonen och förklarar läget och får svaret: Det är ingen fara! Det är slempropen som har gått, det är helt normalt att den gör det någon dag innan förlossningen kommer igång..den känslan är ren och skär rädsla!
för allt du kan tänka är MEN DET ÄR JU 3 MÅNADER KVAR DITT!!!

När du sedan tagit dig till förlossningen och sköterskan håller på med maskinen för hjärtljudet i någonting som iaf kände som evigheter och sedan skrattar lite osäker och säger: Jag ska bara hämte en kollega och lämnar rummet..dåå lämnar själen kroppen..då blir man bara tom!
När sköterskan där emot kommer tillbaka med en läkare som på nolltid hittar bebisens hjärtljud och en liten bebis irriterat börjar röra sig där inne så hela magen guppar..Då befinner du dig i din kropp igen och åter går till verkligheten med en glädje större än allt!

Jag fick åka hem samma dag med diagnosen: Trasigt blodkärl efter samlag.

och så var det ingenting mer med det! Eller?